Bruten

IMG_1662-red.jpg

Jag bröt armen den 7 mars, min andra dag som pensionär. Jag cyklade med min vintercykel som har dubbar, klev av och halkade på en isfläck. Hade inga dubbar på skorna, det var ju dumt eftersom det var isbana. Vi hade faktiskt ett par dagar där i början av mars då vi fick känna på ett par riktigt vintriga dagar med snö, blåst och kyla. Kändes väldigt onödigt att det skulle komma då när vi redan börjat nosa på vårvärmen.

När jag fallit och fått cykeln över mig hann jag tänka mycket. Och jag visste att jag brutit armen direkt. Folk är hjälpsamma, det stannade en bil och en maskin av något slag och två killar kom fram och såg till att jag kom upp på benen igen. Jag fick gå resten av vägen, var på väg till en söt liten katt, Skrållan, som jag  lovat passa i sju dagar. Detta var andra dagen. Kändes verkligen inte bra och det gjorde verkligen inte min arm heller.

Jag fick skjuts till Akutmottagningen och det blev röntgen och sen drog de armen tillrätta och gipsade. Sen dess har jag knappt inte Turfat mer än om jag ska någonstans och tar några zoner på vägen. Har abstinensbesvär!

De två första veckorna kunde jag i princip inte göra något. Fick hjälp av dotter, grannar och vänner. Men sen drog cykeln, såg den stå där och locka mig och jag kunde så smått ta mig upp med en hand och cykla lite. Jag har rasat i alla listor och jag har mest koncentrerat mig på att göra min lilla handgymnastik varannan timme. Har haft påminnelse i mobilen från morgonen till kvällen, det har trallat ut en kom-i-håg-melodi med jämna intervaller. Jag har fått folk i min omgivning att sträcka på armarna, vinka med fingrarna, upp och ner. Jag har verkligen följt alla råd jag fått av sjukvården.

På skärtorsdagen togs gipset bort och armen är sned och svullen, ser inte alls bra ut och dessutom har jag fortfarande ont. Idag har jag varit hos Arbetsterapeuten och fått nya små rörelser att göra. Om en månad ska jag tillbaka till Ortopeden och då ska det avgöras om det måste bli operation. Nu tror jag ju inte det, men jag får väl vara beredd på det värsta.

Jag köpte mig en ny cykel i väntan på bättre tider. Mer om den i kommande inlägg. Gåturf? Nej, det är inget för mig, det är för jobbigt, jag får ont i ryggen efter ett kvarter.

Nog för idag.

/Anna

2 thoughts on “Bruten

  1. Hej Anna
    ,
    Vad härligt att du har börjat blogga igen. Då kan jag följa dig bättre än på FB och dessutom ha bättre kontakt.

    Gilla

    • Hej Annika!
      Välkommen att läsa min blogg. Nu känner jag flera ”Annikor” så jag är osäker på vilken av dem som är du. Känner inte igen din e-adress så jag vore glad om du berättar vem du är. Vi är tydligen vänner på FB, men jag kan tyvärr ändå inte gissa.
      /Anna

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s