Turf Sea Challenger Kalmar 2017

Världshistoriens andra Kanotturf, Turf Sea Challenger,  har gått av stapeln i Kalmar den 26 augusti detta år. Kvällen innan laddade jag upp tillsammans med HappyF och mani som kommit från Göteborg på eftermiddagen, med att åka till Öland och plocka några zoner i Borgholm. Här Borgholms slott, ja slott och slott, mer som en slottsruin skulle jag vilja säga.

Är det en Turf-flagga där uppe? Den är i alla fall grön.

Dagen K som i kanot är inne och 16 lag bestående av två till fyra deltagare (en skadad Bugga och ett antal barn som extralast) gör sig beredda på olika mer eller mindre genomtänkta smarta sätt. Dagen är mulen, nästan vindstilla och riktigt skön så jag tror inte vi behöver solskydd till mobilen. Men några riggar kartonger för bättre syn på turfkartan.

  

Alla sätt är ju bra utom de dåliga, som mamma brukade säga.

Känner du igen dig eller de i kanoterna på den här bilden? Du som gissar helt eller delvis rätt får en cyberkram. Prickar du rätt på alla fem får du en riktig kram nästa gång vi ses.

Ja, som sagt, alla sätt är bra. Huvudsaken är att du ser skärmen på bästa sätt, här Calmare1.

Så här gjorde vi i vår farkost. Det vill säga det var unic som gjorde det med sin mobil och min fantastiska snurr-kläm-grej i rött. Ska kanske presentera min kanotkompis, det blev alltså unic som fick äran att tävla med mig. Vi anmälde oss som ensamma. Eller vad det stod i anmälningsformuläret.

   

Turfare inväntar klockslaget för start – 13 noll noll. Några passar på att ta en ordinarie zon, FeetWet, under tiden. Själv väntar jag på att ta en eventzon innan jag släcker ner min gubbe och vi kör på ”Team unic”.

Å där är vi igång! Eventzonerna syns och nu är det bara att ge järnet eller paddla lite mer försiktigt som vi gjorde. För dej som inte vet kan jag säga att det inte är helt lätt att pricka in zonerna i vattnet och stanna där i en halv minut, för även om vinden är svag så glider kanoten inte alls som du vill. Men det är både spännande och roligt. Sen när ”Zone taking” hörs från mobilen blir det ju dubbelt så roligt.

  

Vi hittade både min och unics zoner så vi såg ju till att ta dem förstås. För övrigt erövrade vi 38 unika zoner, men några tog vi mer än en gång så det blev 49 sammanlagt. Jag blev förvånad när jag såg bilden här under att det var så många zoner, de röda, som vi inte var i närheten av. Men antingen var de blockade eller så såg vi andra kanoter som var snabbare till dem och vi vek av till annan.

Jag vet att vi inte tog de zoner som låg i norr och de två invid Ängöbron i söder, men är som sagt förvånad över att så många i mitten inte blev tagna. Men lägg märke till att jag ligger i topp med hela två (2!) poäng mer än HappyF på andraplatsen i listan på oss som bara tog en enda zon för att få Eventmedaljen.

Här är den åtråvärda medaljen – ja alltså bara en helt vanlig Eventmedalj. Inte på långt när så fin som Event-24:an som vissa av oss har. He he.

Grattis till ettorna GW007/NybroMotion, tvåorna Calmare1/MosKalmar och treorna kingenin/MasterOfTurf!

   

Glaskonst till vinnarna och annat smått och gott, men jag tror unic och jag överlever utan vinst på vår tolfteplats.

Stort TACK till hoss, som inte fastnat på bild och Charlez till höger för all hjälp med allt.

ramblerboy, mikmik, Ozzcarr, HappyF och mani.

Alltid Turfgubbegrön välkomstdrink!

HappyF

Sista gången på Stars & Stripes, de byter till privat ägo, byter namn och blir kanske mysigare?

unic och mani.

Äter grillbuffé och har mycket trevligt.

Plötsligt dyker denna upp i appen och jag tänker att det måste jag hoppa på.

På väg hem från en jättetrevlig dag med goa glada turfare stannar jag till och blickar ut över sundet, ser Kalmar Slott upplyst bakom träden och installationen med schackbrädet vid fönstret (som går att öppna om det blir för varmt).

Ser fram mot nästa event, kanske blir det Göteborg i vår och förhoppningsvis Turf Bonanza i Västerås. Fast innan dess blir det kanske en liten gå-turf i Trettonhelgen?

/Anna – Snabelanna

Annons

24-timmarseventet – del 2

Medaljen?

Snyggaste Eventmedaljen – det står ju 24 på den. Det är ännu bara 44 turfare som äger denna. Tyvärr skadade sig en turfare i första loppet och kunde inte få den.

Vandrarhem under ombyggnad

Sov på STF:s Vandrarhem och trodde att jag skulle slockna direkt, men kroppen gungade och pirrade och jag hade svårt att slappna av. Men så småningom snusade jag gott. Åt frukost tillsammans med min kära vän Per innan vi for åt olika håll. Han skjutsade mig dock till stationen innan, där det inte fanns några fungerande förvaringsboxar, men väl en liten gubbe från Securitas som kunde vakta min packning. Jag cyklade några timmar i stan, mest utmed älven och korsade den via broarna, innan mitt tåg skulle ta mig söderut och hem igen. En härlig dag, i en fin grön stad med en och annan björk här och där.

Trädkramare.

Flera små ute-gym, enkla som denna, åt folket i våra parker! 

Det här såg spännande ut, men var stängt.

Inte bara björkar, men väldigt många, vackert så.

 

Vägen utmed älven var fin och vacker.

 

Många unika zoner samlade jag på mig. 

 

Parkbänkar för ensamma. 

Det blev en bra runda innan hemfärden och som vanligt glömde jag sätta på appen vid start och stänga av när jag slutat cykla. 

Hej då Umeå, kanske kommer jag tillbaka en dag.

 

Stickar sockor, läser, äter en banan och sover mig hemåt.

I Alvesta sällskap av ett tvåbent fjäderfä. Alltid något.  

 

All packning med hem igen förutom en laddningssladd med kontakt som jag glömde när jag kröp ur liggkupén. 

 

Lyckades armhåla både StoraTågbron i Södertälje och och Bragebron här hemma.

Stort TACK Umeå för ett väl genomfört event, trevliga turfare och vackert väder! Undrar vilken plats som drar igång detta nästa år? För så blir det väl, en fortsättning?

/Anna

 

 

 

24-timmarseventet – del 1

Torsdagskvällen den 20 augusti, packad och väntar på min privata taxi vid 19:30-tiden. ”Varning” för en ganska lång blogg. Ta en kopp kaffe så kör vi.  

Presentation av vårt lag.

Världshistoriens första 24-timmars-stafettevent har genomförts i Umeå denna sommar, fredag 21 kl 18 till lördag 22 kl 18 i juli. Jag hoppade på det, utan att egentligen tänka så mycket, så fort jag läste om det i början av sommaren. Jag bokade tågbiljetter och boende direkt och sen kollade jag om det skulle komma några jag känner. Blev glad då jag hörde att några från Göteborg anmält sig, HappyF, Movemania och Wsnurr. Också två från Kalmar län, Bultmix och Rambleboy, såg jag i listan. Sen var det några till kända namn och många okända. Allt som allt 45 anmälda, alltså 15 lag.

Hej då Kalmar – ses om några dagar igen.

Lämnar Kalmar 20:00 och vinkar mot vårt vackra slott. Redan efter 90 minuter är det tågbyte till natt-tåg i Alvesta. 2,5 timmars väntan i denna gudsförgätna håla. Drog iväg med min packning för att ta mig en kopp kaffe på Stadshotellet, eller ett glas vin om jag ska vara ärlig, men de hade just stängt. Släpade mig vidare till två unika zoner, ElfStation och RailSquare, sen tillbaka till stationen som tack och lov var öppen. Satt och läste, stickade, drack vatten och lyssnade på något i mobilen.

Öde väntrum

Tiden gick rättså fort, med tanke på den upphetsande lokalen och en stund innan midnatt gick jag mot hissar och rulltrappor – som slutat gå för natten, eller hade de bara tagit en liten paus? Nåväl, det vara bara att släpa och dra på 14 kg cykel-Kringla, ryggsäck och kassen med förnödenheter.

När tåget rullat in på stationen kröp jag in på min plats i sovkupén där det låg folk sen tidigare. Det såg ut som en kvinna och ett barn i sängarna närmast. Jag ville inte lämna cykeln utan uppsikt så den la jag vid min fotände och sen somnade jag efter en stund, med benen i högläge, cykel-högt läge.

När jag vaknade strax innan Stockholm, före fem på morgonkvisten, upptäckte jag att jag delat kupé med två långhåriga och skäggiga ynglingar. De andra hann jag aldrig se innan jag packat mig iväg. Till nästa tåg var det ingen längre väntan så jag letade upp det direkt.

På spåret igen

En sittplats

Frukost

Skönt att få en sittplats från Stockholm och det smakade gott med den frukostmacka jag gjort hemma innan resan. Nu satt jag på tåget som på ca sex timmar skulle ta mig till Umeå, det var framme kvart i ett. Jag sprang först på Movemania, vi gick och lunchade. Sen dök även HappyF och Wsnurr upp.

Konst utmed älven på väg till LeiLar med familj som bjöd på mat innan eventet.

Snyggaste laget? LeiLar – turingmachine – Snabelanna

Jag körde som trea i mitt lag, alltså mitt första av fyra pass var kl 22:00 till midnatt. Så här ljust var det och jag behövde inte sätta på cykellyset för att se vart jag cyklade, men strax innan tolv mer för att eventuellt synas.

   Det var magiskt vackert, lugnt och stilla

   

Ibland undrade jag vad sjutton jag höll på med, tror inte jag var ensam om det, särskilt de som körde på lite raskare än jag hade väl funderingar på detta tokspel. Hade bara vilat en stund, men var inte ett dugg trött eller hungrig. Jag petade dock i mig en banan och ett par ostmackor som vi blev bjudna på. En kall Bullens kokkorv slank också in, mellan midnatt och mitt andra tvåtimmarspass, kl 04:00 – 06:00.

Det var så vackert, tyst och underbart på min väg. Vattentornet drog jag mig för att ta då någon sagt att det var så brant och högt, men jag hittade bilvägen och zonen låg inte på toppen, så det var inga problem.

Glömde att ta en skärmbild första rundan men tror jag tog mellan 35 och 40 zoner. Det blev inte lika många på morgonturen. Första passet körde jag västerut och där var rätt backigt så andra passet blev det ner mot sjön och ett par varv där. Tredje rundan körde jag lite ner i det kuperade och ner mot sjön och lite hipp som happ.

Klockan tolv vid lunch rullade jag in efter mitt tredje pass, lite trött, lite vimsig – och glömsk. Skulle kontakta Tuula, en ”gammal” Skribentvän från Seniorkontakten nån gång på stenåldern typ, som bor utanför Umeå. De hade dock ett ärende till kyrkan intill så de stod där plötsligt och frågade efter mig! Jättekul att de kom, Tuula och hennes man Sten som jag inte träffat tidigare. Som jag sa till dem kunde jag inte bjuda på något, kanske en banan i så fall, för det hade vi gott om. He he. Bilden ovan tog Tuula och jag är ledsen att jag glömde ta ett foto på dem.

Min fjärde och sista runda på lördagen, kl 16:00 o 18:00, var ju även eventets sista två timmar. Det blev att jag tog zonerna vid hyreshusen och på parkeringsplatser till dem, mitten på eventområdet och söderut och norr igen och söder och norr igen, lite kors och tvärs också. Det blev en hel del bilder i sista passet och jag låter dem passera här under. Lägg märke till blandningen av vita och grå moln, blå himmel och en sol som sticker fram emellanåt. Jag hade toppenbra väder hela eventet, några hade otur med regn, men vad jag förstod var det varken mycket eller länge. Förmodligen bara uppfriskande.

Jag ligger inte på topp här i starten av sista passet och det hade jag ingen tanke, ingen ork eller ambition att göra. LeiLar och turingmachine ligger som väntat över mig.

 

Hade inte sån fart på hjulen sista timmen, men jag är så nöjd med min insats ändå. Jag brukar komma bland de sista och det gjorde jag ju verkligen. Jippi.

Å där var klockan 18, eventet slutar.

Missade fem zoner, trodde jag besökte alla.
Vårt lag kom tia eller elva av femton, nöjd med detta. 

Bultmix, Rambelboy och HappyF.

Movemania, Wsnurr och jag.

Det blev prisutdelning och lite eftersnack innan vi tackade för oss och skildes åt. Fortsättning följer strax.

Blå Jungfrun

De två översta bilderna lånade från sverigesnationalparker.se  

Första zonen vi tog på vägen, gissa vilken. Du har kanske varit där?

Äntligen kom vi  iväg, äntligen hade vinden vänt och vid tredje försöket lyckades vi komma över till den mytomspunna ön, Blå Jungfrun, i norra delen av Kalmarsund. Vi var kingenin, MasterOfTurf och jag som styrde mot Oskarshamn, därifrån vi valt att åka med #M/S Solkust som kör dagliga turer till ön – men bara om vädret är gynnsamt. Det går även dagliga turer från Byxelkrok på norra Öland.

I hamnen, precis där båten går finns en zon, Hamnlake, som kingenin tagit en vinter då hen på vacklande rädda ben gick ut på isen för att ta den. Men vi två andra skulle få den för första gången. Det gick inte bättre än att båten svängde just över zonen, norr om den, och trots att vi armhålade fick bara en av oss tre den. Gissa vem? Kalmarsund låg nästan helt lugnt och det var en riktigt skön resa över. Vi satt ute och njöt av sol och fartvind. Resan tar nästan 90 minuter och tiden gick fort.

Där ligger hon, Blå Jungfrun!

 

Vi togs emot av två guider som bor på ön, de skiftar varje vecka. De går inte med turisterna runt, men finns där och skuttar på vana ben i terrängen. Vissa har haft detta fria sommarjobb i trettio år – vilken frihet!

Vi valde att gå norrut för att komma till toppen av ön, där vi siktade in oss på zonen BlåJungfrun. Det var mycket skog och ännu mer sten, klippor och öppet landskap. På bilderna syns ju inte hur högt upp vi är, det kan se rätt platt ut i bild.

Vi nådde toppen där vi åt vår medhavda och jättegoda Laxsallad från #Kallskänken i Kalmar. En Skrållan-lunch som jag blev bjuden på. Detta förstår bara vi inblandade. Det var lite skönt med vila för den gamla kroppen som inte gillar promenader* i samma utsträckning som cykling. *I detta fall klättring på berg upp, upp, upp. Och sen ner, ner, ner.

 

 

Vidunderlig utsikt vart vi än såg.

Vi började gå neråt, mot södra delen där skogen brer ut sig och är väldigt tät på vissa ställen. Men vandringsleden är bra utstakad med hjälpstänger och fotsteg och vackra brädor att sätta fötterna på över stock, över sten, över rötter och över allt.

Så kom vi fram till stenlabyrinten där vi tog den andra zonen på ön, BlåLabyrint. Många fina stenar som jag inte ens vågar röra, då det sägs att de som plockat med stenar hem har råkat ut för olyckor. Varje sommar kommer det stenar från när och fjärran från folk som vill lämna tillbaka dem som de tagit med från ön.

Båten har varit i Byxelkrok under vår vandring och hämtat folk där, som nu börjat sin vandring på ön – den väntar där borta på oss, som ska åter över sundet till Oskarshamn. En sån dag och en sån tur på sjön! Tur med zonen i Oskarshamns hamn hade jag också, för den lyckades jag få på hemvägen genom armhålning och att båten körde exakt rätt.

Nå, kunde du gissa zonen vi tog på väg upp mot Oskarshamn*? Den blev en av fyra unika som jag fick denna dag och en medalj, en liten Assist-25, lyckades jag också få.

/Snabelanna
*Om du inte kunde gissa zonen så finns facit här.

 

Unika i Nybro

Lånade dotterns bil och kastade in Kringlan för att ta unika i grannstaden Nybro i förra veckan, innan jag drog mig på en mycket onödig sommarförkylning. Dagen bjöd på strålande sol och värme. Det är ungefär tre mil att köra och jag tog ett par nya zoner på vägen.

Det blev ett virrvarr av gröna cykelvägar på unika-jakten

Den första zonen i Nybro som jag siktat in mig på, Nybrodammen, var först rent omöjlig att ta, fick ingen kontakt med turfvärlden, ingen signal, ja jag gav helt enkelt upp och åkte norrut igen.

Jag har filmat min frustration (öppnas i nytt fönster).

Strax efter jag startat bilen, sur för den missade zonen, såg jag en liten, brant och mycket gropig väg till vänster och utan att tänka rullade jag ner där. Väl nere tänkte jag att jag kommer aldrig att kunna ta mig upp och ut på den stora vägen igen, men jag körde vidare på en ynklig liten väg och var snart tillbaka vid dammen. GPS:en var på, min gubbe stod grön på Turfkartan och väntade att få kliva in i zonen igen. Denna gång gick det helt smärtfritt – och jag var glad. Hittade dessutom en väg ut från skogen, en helt annan väg, utan krångligheter.

Varför göra det lätt för sig när det går att krångla till?

Äntligen!

Ställde bilen vid infarten till Nybro och vecklade ut min cykel. Trampade runt till de zoner jag inte tagit förut och jag förstod att jag inte kunde cykla fram till alla. Svartbäcksmål ligger på toppen av en skidbacke, den fick jag kämpa mig uppför och jag tog cykeln med, för jag mindes sen en vinter på 80-talet att jag skulle kunna cykla nerför andra hållet. Det gick fint, båda handbromsarna stod pall.

På toppen i Svartbäcksmåla skidbacke.

Hade tänkt stanna i centrum för lunch, men det var torgmarknad så jag köpte en kartong jordgubbar och mulade i mig som färdkost istället. Efter ett par timmar och med NybroMotions hjälp att inte ta de zoner jag planerat lyste hela stan vit, förutom en zon som jag faktiskt tänkt bilturfa till.

Tog inte alla denna gång, bara unika och några till.

Tog mig alltså tillbaka till bilen, lastade in Kringlan och tog mig till – RismålaBad. Ja, hade jag bara kollat upp lite närmare hade jag ju sett att det var en vattenzon, det upptäckte jag först på plats och jag kände mig väldigt glad att jag inte cyklat dit ut. Den får vänta till baddräkten är med, eller vänta i evighet.

I Rismåla göl ligger RismålaBad. 

Åkte så hemåt igen, nöjd över 17 unika till samlingen.

/Anna – Snabelanna

En månad

Så sköna dagar tar jag tillvara på.

Det hinner hända en hel del på en månad. Det började med ett inställt evenemang som vi i Kalmar Turfförening tänkt ha. Det blev för få anmälda så vi avbröt det hela. Kändes lite snopet, men så var det ju inte en vanlig måndag, det var den Första Maj och folk hade annat för sig.

Min Kringla, min Brandguling – här är inte styrkorgen på än.

Så åkte jag till Göteborg – utan min nya vikcykel. Den brutna armen sa ifrån att jag inte skulle orka med den på tåget. Men nästa resa! Jag hoppas den ska kunna hänga med på många tåg och i bilar och bussar framöver.

I hissen upp till Jonassonen med familj.

Hade hoppats på en del unika zoner där borta i väst, men det blev bara ett fåtal. om ens nån, eftersom jag mest promenerade och bara tog ett tiotal zoner under två dagar. Riktigt dåligt. Det var som vanligt ett helt otroligt skönt väder i början av maj – precis som när jag även tidigare år brukat besöka Göteborg, just denna vecka i maj. Vädret var nästan bättre (läs ”klart bättre”) än hemma på min ostsida.

Ena dagen—

…andra dagen. Då var det omstart. 

Vi satt ute, det var härligt och jag fikade som vanligt med min kära vän HappyF och ett gäng glada Göteborgsturfare bestående av Tantcykel, Movemania, Wsnurr, Tynnered, Gusi, JKJE,  på Cappuccino vid Kopparmärra. Timmarna bara flög iväg och jag tror jag blev lite solsvedd på näsan.

Det var omgångsstart, ja den glömde jag nästan bort eftersom jag inte var på hemmaplan. Jag lyckades bara få några få zoner och glade mig istället åt att se Per och hans kompis Mats när de startade i ett MB-lopp.

Längst upp får jag svindel när jag tittar rakt ner. Så jag gör inte det.

Här uppe bor nu Jonassonen med familj, så nära och smidigt att ta mig dit jag vill, lätt med spårvagnen. Kanske kan jag lära mig hitta lite bättre i stan så småningom. De få dagarna gick fort och jag var snart på hemväg igen.

Förvirrat förvånad tittade jag ut.

När jag kom hem från sommarvärmen och vaknade första morgonen trodde jag inte mina ögon. Snö den 9 maj! Som tur var låg den inte ens kvar till kvällen. Det var ingen rolig syn, förutom att himlen ändå var blå.

Bilnyckel, svår att tappa bort (med förra Jönköpingsbesökets i minne), Lussekatt packar ner sig själv, jag packar upp honom, en provtur med den vikbara och redan kvällen innan var det fullt med turfare på plats. 

Det gick några dagar och sen var det bara att packa väskorna igen för nästa utflykt. Bonanzan i Jönköping med lånad bil utan krok, så Brandgulingen vek jag in i sin väska och for iväg. Det blev ett tiotal unika på väg upp. Jag bemödade mig inte ens att stanna i orter jag redan besökt tidigare. Jobbigt att bilturfa tycker jag. Det är ett evigt ur och i bilen, i med sladdar i kontakter och hörsnäcka i öra hela tiden.

Åkte direkt till Rocksjöbadets restaurang & hotell/Hasse på sjökanten där jag bokat rum och där vi skulle äta på kvällen. Tog mig till eventområdet och pladdrade lite med folket där. Fot-heatet var just igång och många hade samlats inför cykel-heatet. Kul att träffa bland andra Göteborgsgänget igen. Flera av dem skulle också bo på ”mitt” hotell.

   
Vädret var skapligt, inte tipptopp, men okej.

Regnet hängde i luften och framåt kvällen satte det igång rejält. Bra när det är o-soligt då skärmen syns bättre, särskilt då jag är på en ny plats som jag inte alls känner igen. Har flera gånger funderat på att konstruera ett slags solskydd med mobilen i, men vet inte hur jag ska få till det så det funkar smärtfritt i praktiken. Det bör ju se rätt tjusigt ut också. Har därför lagt det på hyllan.

Det var gott om zoner, jag cyklade på i min takt och blev knappt blockad en enda gång. Jag höll ut i de två timmar som det varade, tack vare min bekväma cykel. Är sååå nöjd med min Kringla. Känner mig även nöjd med min placering på plats 86 av 131 cykelturfare.

Höll mig nere där det var minst kuperat, för att inte säga helt platt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag tog 50 zoner men tog skärmbilden strax innan jag tog sista zonen. Som en liten ny godisbit i medaljhögen kunde vi erövra en Crowdy-34 efter Bonanzan. Snyggt! Efter prisutdelning och ytterligare mingel på området tog vi oss till hotellet igen för dusch och omklädning.

Det serverades Turfgubbegrön drink och god buffé. Vi hade förstås en trevlig kväll med goa glada Turfare från öst och väst och nord och syd. Under kvällen presenterades var nästa års Bonanza går av stapeln – Västerås!

Efter en god natts sömn, frukost och lite småprat med bland annat Göteborgsgänget tog vi farväl och åkte åt olika håll. Jag söderut mot Värnamo och vem ser jag halvvägs på vägen om inte Kingenin och MasterOfTurf som tagit sig en lunchpaus.

Jag åker vidare för att hälsa på min syster och svåger som bor utanför Värnamo. Innan jag åkte hem var vi en sväng på Vandalorum, tittar på konst och minsann, jag tror syrran gick och la sig en stund på golvet och tittade upp i det rosa. Bilden på den gamla damen är inte min syster eller släkt till mig.

/Anna

Omstart 4 juni

Känner mig rätt nöjd med månadens omgångsstart. Det var en skön dag så det blev en bra runda. Mycket längre än jag egentligen hade räknat med. När jag efter ett par timmar tänkt åka hem såg jag att jag låg etta i Kalmar, det triggade igång mig och jag körde vidare. Låg fortfarande i topp innan jag somnade igår kväll, men nu har Froda gått om och jag ser flera andra som går uppåt. Ja kom bara kom, jag har ingen ambition att köra för varken världsguld eller regionmedalj. Inte än, inte denna omgång.

En ny medalj gladde mig under färden. Det är roligt när de dyker upp när jag minst anar det. Hade noll koll på just denna just nu.

Träningsvärk har förvånande nog inte känts av efter rundan. Har kanske en grundkondition, om det nu finns någon sådan, och vana att trampa på i min takt sen gammalt. Till och med armen mår rätt bra, kanske för att jag hade stödet på hela vägen.

Idag ska jag nog ta det lugnt, en liten tur blir det, men det får räcka. Eller?

Förresten, jag filar fortfarande på Göteborgsresa och Bonanzabilder från maj. De kommer så småningom.

/Anna

 

 

Första maj

Riktigt nöjd med min runda i solen idag, men jag missade Förstamajtåget och talarna på Larmtorget. Det är såna smällar en får ta. Och att den brutna armen som är under läkningsprocess gjorde ont fick jag strunta i.

Glömde klicka igång ”Mina spår” vid Margareta där jag startade, det blev först strax innan Wahlen. Sen tog det ett par timmar här hemma innan jag kom på att stänga av den. Därav en stor röd blaffa där jag bor. De andra röda prickarna är tydligen där jag stannat till eller gått och så var jag inne på Clas Olsson (stor röd blaffa också) och handlade en ny hållare till mobilen på styret – till min fjärde cykel, min Gula Kringla.

/Anna

Tog mig frihet

Idag tog jag mig ut på en skön långsam tur i det soliga Kalmarvädret. När jag steg på cykeln visste jag faktiskt inte vart den skulle föra mig. Kanske ut till Stensö sten? Men nej, det var som om någon sa ”ta några unika!” Så jag styrde mot Hagbynäsbron, BoHolme och E22Riksväg men RiksRinka kunde jag inte komma fram till för rondellbygget som hindrade mig. Hur tar Baskan och ulag den tro? De smyger nog dit om natten när vägarbetarna har gått hem. Det är bara dom som ägt zonen de senaste två veckorna. Tre unika blev det i alla fall så jag är nöjd.

Det blev så mycket längre än jag trodde, kändes bara som ett par timmar och inte alls så långt som 26,5 km. Det är lätt att glömma tid och rum på Turf-cykeln.

I närheten av Utmarken

VägsÄnde

SödraDämme

Utmed gamla järnvägsspåret söderut, numer cykelväg.

Kände mig riktigt nöjd när jag kom hem med 36 tagna zoner. Känns nästan som tiden före bruten arm och diverse andra skador i februari och mars igen. Och jag har knappast inget ont i armen nu några timmar efter. Härligt, nu vill jag vara på gång igen som den pensionär jag just nyss blivit och inte hunnit känna av hur det är.

/Anna

 

Bruten

Jag bröt armen den 7 mars, min andra dag som pensionär. Jag cyklade med min vintercykel som har dubbar, klev av och halkade på en isfläck. Hade inga dubbar på skorna, det var ju dumt eftersom det var isbana. Vi hade faktiskt ett par dagar där i början av mars då vi fick känna på ett par riktigt vintriga dagar med snö, blåst och kyla. Kändes väldigt onödigt att det skulle komma då när vi redan börjat nosa på vårvärmen.

När jag fallit och fått cykeln över mig hann jag tänka mycket. Och jag visste att jag brutit armen direkt. Folk är hjälpsamma, det stannade en bil och en maskin av något slag och två killar kom fram och såg till att jag kom upp på benen igen. Jag fick gå resten av vägen, var på väg till en söt liten katt, Skrållan, som jag  lovat passa i sju dagar. Detta var andra dagen. Kändes verkligen inte bra och det gjorde verkligen inte min arm heller.

Jag fick skjuts till Akutmottagningen och det blev röntgen och sen drog de armen tillrätta och gipsade. Sen dess har jag knappt inte Turfat mer än om jag ska någonstans och tar några zoner på vägen. Har abstinensbesvär!

De två första veckorna kunde jag i princip inte göra något. Fick hjälp av dotter, grannar och vänner. Men sen drog cykeln, såg den stå där och locka mig och jag kunde så smått ta mig upp med en hand och cykla lite. Jag har rasat i alla listor och jag har mest koncentrerat mig på att göra min lilla handgymnastik varannan timme. Har haft påminnelse i mobilen från morgonen till kvällen, det har trallat ut en kom-i-håg-melodi med jämna intervaller. Jag har fått folk i min omgivning att sträcka på armarna, vinka med fingrarna, upp och ner. Jag har verkligen följt alla råd jag fått av sjukvården.

På skärtorsdagen togs gipset bort och armen är sned och svullen, ser inte alls bra ut och dessutom har jag fortfarande ont. Idag har jag varit hos Arbetsterapeuten och fått nya små rörelser att göra. Om en månad ska jag tillbaka till Ortopeden och då ska det avgöras om det måste bli operation. Nu tror jag ju inte det, men jag får väl vara beredd på det värsta.

Jag köpte mig en ny cykel i väntan på bättre tider. Mer om den i kommande inlägg. Gåturf? Nej, det är inget för mig, det är för jobbigt, jag får ont i ryggen efter ett kvarter.

Nog för idag.

/Anna